Den som lever utan disciplin, dör utan heder.

 

I fredags 00.40 landade vi på Sturup efter en riktigt härlig vecka i varma och soliga Turkiet.

Efter två timmars sömn blev det dusch och sedan avfärd till Trelleborg. 07.10 var det dags för de sista förberedelserna inför operationen. Jag vaknade vid kl.13 och fick åka hem lite mer än två timmar senare.

 

Illamående, lågt blodtryck och värk...det var ingen höjdare alls att vakna upp.

 

Väl hemma blev det ryggläge med upphöjt ben och sömn för hela slanten resten av fredagen. Både jag och J var totalt slutkörda.

Lördag och söndag har gått i deppighetens tecken..jag har inte alls varit kompis med gipset och kryckorna. Jag var inte riktigt beredd på hur mycket negativa känslor en efterlängtad händelse kan framkalla...

 

Det är över 14 månader sedan jag skadade foten, i april ifjol. Jag har haft ont, inte kunnat träna det jag vill och inte heller riktigt kunnat träna med den intensitet som jag önskar. Och nu äntligen har, den efterlängtade, operationen genomförts!

 

Jag borde känna lycka. Lycka över att vara ett steg närmre en hel och smärtfri fot.

 

Två dagar av rent missnöje har passerat, och nu tar jag tillbaka kontrollen över mina känslor och min nuvarande situation. Nu är det positivism som råder, och som ska fortsätta råda! Jag är trots allt endast funktionshindrad i ett ben, resten av kroppen fungerar alldeles utmärkt. *pepparpeppar* 

Så, från och med idag fortsätter den funktionella träningen. Enkel, men effektiv, träning med både den egna kroppen och lättare vikter. Det finns ingen mening med att gräva ner sig trots lite motgång, jag är ju trots allt på rätt väg.